Över huvud taget har rovdjuren setts som människans konkurrenter alltsedan forntiden. De har jagats extensivt och i många fall försvunnit från sina ursprungliga utbredningsområden.
Rovdjuren fyller dock en viktig roll i ekosystemen, vilket bevisas av exemplet med vargarna i Yellowstones nationalpark i Klippiga bergen i USA. Vargarna utrotades efter att parken grundats, men en ny vargpopulation återinplanterades och sedan detta skett minskade älgarna i parken i antal, vilket gjorde att växter som överförtärts av älgarna fick en chans att återhämta sig.
De fyra stora
Hur står det till med ”de fyra stora”, d.v.s. våra största rovdjur lodjuret (Lynx lynx), vargen (Canis lupus), brunbjörnen (Ursus arctos) och järven (Gulo gulo)? Samtliga fyra arter är sällsynta och i varierande utsträckning hotade i Sverige, och enligt Naturskyddsföreningen behöver alla fyra arterna tillåtas att öka i antalet för att skydda deras framtid. Motståndet mot detta är dock hårt, framför allt bland renskötare och jägare.
Enligt riksdagens målsättning ska det finnas minst 1000 björnar i Sverige. I dagsläget uppskattar man antalet till betydligt fler än så: mellan 1400 och 2800.
Järven är fridlyst i Sverige sedan 1969. Tidigare betalade staten dock ut skottpengar på järvar. 2006 uppskattades det totala antalet järvar i Sverige till ca 500 individer, vilket är ungefär hälften så många som behövs för en livskraftig järvstam.
Beträffande lodjuren har riksdagen beslutat att det ska finnas minst 1500 individer i Sverige, men de senaste åren har antalet sjunkit och hamnat under denna nivå.
Vargen är kanske det mest kontroversiella av de fyra stora rovdjuren. Riksdagens etappmål är 200 vargar, men detta bedöms av forskarna som otillräckligt, 500 vargar bedöms nödvändigt för att säkra stammens fortlevnad. Förutom av jakt hotas vargen även av inavel. Om vargar från Finland och Ryssland förenar sig med de svenska skulle den svenska stammen bli mindre sårbar och tåla en viss avskjutning.